[Gå tilbaka till första sidan!]

Bara ett dop - är Du grundlurad?

Bibeln säger att det är ”en Herre, en tro, ett dop”. (Efésierbrevet 4:5.) I dag är det minst två slags dop. Är Du säker på att Du har tagit det riktiga dopet, eller har Du blivit bedragen? Bibeln ger ett klart svar, men människors traditioner har också ett svar. Vad är rätt och vad är fel?

På den Allsmäktiges befallning

Då Jesus befallde Sina vittnen att gå ut i hela världen och förkunna evangeliet, befallde Han dem också att döpa dem som tror. Jesus sa: "’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’" (Matteusevangeliet 28:18-20.)

Dopet hör ihop med evangeliet, och det är Frälsaren och Skaparen, Jesus Kristus, som har gett denna befallning. Därför är det inte likgiltigt om vi tar dop eller inte.

Inte frälsning i någon annan än Jesus Kristus

Bibeln säger: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst”. (Markusevangeliet 16.16.) ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” (Romarbrevet 10:17.) Även om vi inte ser Jesus Kristus, måste vi tro på Honom som vår tidsräkning är inrättad efter. Hela Bibeln kretsar kring och bygger på Jesus Kristus. Det är bara genom Honom som vi kan bli frälsta. Även om vi inte ser Honom i dag, har Han uppenbarat Sig genom Guds ord. Alltså: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (Hebréerbrevet 11.1.) Det är Jesus Kristus - som är den ende som kan frälsa från synd – som vi skall tro på. Jesus säger Själv: ”’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet 14:6.) Och Johannes skriver: ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.’” (Apostlagärningarna 4:12.) Varken Buddha, Muhammad eller påven kan frälsa oss. De är felande, skapade varelser. Det är endast Skaparen, Jesus Kristus – vilken har levt ett liv utan att synda – som fullt ut kan frälsa alla som kommer till Honom i tro. Tror Du på det? Vill Du helt och fullt bestämma Dig för att tro på Jesus Kristus, och följa Honom, vara lydig mot Honom och det Han har uppenbarat i Bibeln, innefattande de goda nyheter vi finner i Guds Tio Bud – kosta vad det kosta vill – då är nästa steg förberedelse för DOP.

Tro och gärningar hör ihop. Jakob uttrycker det så här: ”Nu säger kanske någon: ’Du har tro.’ – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar... Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.” (Jakobsbrevet 2:18-26.)

Paulus säger det så här: ”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Jesus Kristus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.” (Efésierbrevet 2:8-10.) För den som har tagit emot Jesus Kristus som sin personlige Frälsare, kommer det att vara naturligt att visa sin tro genom sina gärningar. Dopet är en dylik troshandling.

Före dopet bör man bli medveten om följande:

Själva ordet «dop» kommer av grekiskans «baptismo» som använts inom i smedyrket. Det betyder att man sänker ett föremål ned i vattnet så att vattnet helt och hållet täcker det. Om smeden hade gjort en järnstång med en bestämd formgivning, och han ville att järnstången skulle härdas enligt denna fason, sänkte han det ned i vattnet så att vattnet slöt sig över föremålet. På samma sätt skall den som blir döpt, begravas i vattnet, så att vattnet övertäcker personen. I dopet visar man symboliskt att man godtar att Jesus dog för en själv, blev begravd och stod upp igen ur graven. Dopet symboliserar också det som har skett inombords, att man har begravt synderna/lagt all sin synd på Jesus, så att Han kan sona ens synd – och så står man upp till ett nytt liv med Kristus. Det var denna dopform som apostlarna använde. Då Jesus var 30 år, blev också Han döpt i Jordan. Han blev döpt i Jordan därför att det var mycket vatten där. De behövde mycket vatten för att utföra det bibliska dopet, Jesu dop. Då Jesus blev döpt står det att ”steg han genast upp ur vattnet.” (Matteusevangeliet 3:16.) Alltså var Han nere i vattnet. Johannes använde inte överösning. Skriften säger: ”Johannes döpte i Ainon nära Salim – där fanns det gott om vatten”. (Johannesevangeliet 3:23.)
På vissa bilder i dag kan man se Johannes ösa vatten med ett musselskal över Jesu huvud. Det är helt obibliska bilder som inte har något med de verkliga förhållandena att göra.

Följande Skrift-ställe bevisar att dopet är detsamma som begravning i vatten: ”Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.” (Romarbrevet 6.3-4.)

I dopet blir det gamla syndalivet begravt. Gud ser i stället Jesu rättfärdighet och heliga liv som tillräknas den döpte, som då är klädd i Kristi rättfärdighet. Därför står det skrivet: ”Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus.” (Galaterbrevet 3:27.) Det sker bara när dopet tas emot av en botfärdig, troende själ. Har Du inte tagit detta dop, då är Du heller icke döpt överhuvudtaget. Då har Du bara följt en mänsklig tradition. Du har blivit bedragen av prästen, som har fått Dig till att tro att spädbarnsbestänkning är biblisk.

Vi har nu sett vilket dop Jesus blev döpt med. När Guds Ord säger att det bara förekommer ”en tro” och ”ett dop”, lika säkert som att det bara finns ”en Gud”, vet vi att det dop Jesus fick, är det rätta. Och Han blev döpt genom nedsänkning då Han var så gammal att Han själv bad om att bli döpt. Har vi icke fått samma dop som Han, är vi i själva verket inte döpta. Överösning är inte dop, utan endast ett mänskligt påfund. ”Du [Gud] har givit dina befallningar för att de skall hållas med all kraft.” (Psaltaren 119:4.)

Tror Du kanske att Gud inte är så noga när Han har sagt något? Gör det detsamma om vi väljer människors tradition med överösning av vatten på spädbarns huvuden + konfirmation, eller bör vi följa Jesu exempel? Bibeln är full av exempel på att Gud menar det Han säger. Då Herrens ord löd till den spetälske syriern Naaman, att han skulle doppa sig sju gånger i Jordan för att bli frisk, blev han inte frisk den sjätte gången. Först då han hade doppat sig sju gånger, som Herren hade sagt genom profeten, blev han botad. Herren menar exakt vad Han säger.

Jesus tog dop i mogen ålder. Han blev begravd i vattnet.

När Jesus har gett oss ett exempel för att vi skall följa i Hans fotspår, är det riktigt och viktigt att ta efter Hans exempel. Tänker Du motsätta Dig en dylik uppfordran, eller gläder Du Dig åt att fatta detta beslut? Herren ger Dig kraft och mod till att bryta mot mänskliga traditioner och ta bibliskt dop. Även om flertalet i dag följer människors traditioner, är vi säkra när vi följer Mästarens föredöme, om vi så är i mindretal. Frälsningen är uteslutande personlig. Det är jag och Gud och det är Du och Gud. ”Se, jag står vid dörren och klappar på”, säger Jesus. ”Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Uppenbarelseboken 3:20.) Flertalet har inte alltid rätt, och i detta spörsmål har de heller inte rätt. Låt oss följa Jesu exempel, det håller!

Bibeln kallar också dopet för ”ett rent samvetes pakt med Gud” (i den norska Bibeln). Det står skrivet: ”Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesus Kristi uppståndelse”. (Första Petrusbrevet 3:21.) Om vi i vardagslivet skall ingå en pakt (ett avtal) med någon, är det alltid viktigt att veta vad avtalet går ut på innan vi undertecknar det. Så förhåller det sig också med doppakten. Före dopet är det viktigt att ägna mycken tid åt Guds Ord och bön för att bättre komma underfund om avtalets innehåll. Detta är också en av orsakerna till talet om «trons dop» eller «vuxendop». Före dopet måste vi fatta ett noga övervägt beslut – ett val om att låta Gud förvandla oss och be om kraft till att följa Jesus hela vägen. (Första Petrusbrevet 2:21.) Dopet skall vara ett yttre tecken på den förvandling som reda har skett inne i oss.

”Dopet” av spädbarn

Som vi tidigare har sett skall ingen döpas utan att själv tro. Ett litet spädbarn som har fått några droppar vatten på huvudet av prästen, har icke genomgått Bibelns dop. Det har ännu inte skärpt sinnet till att förstå vad som är rätt och fel. (Hebréerbrevet 5:13-14.) Det har ännu inte förstått budskapet om Jesus Kristus som Frälsare från synd. Därför kan det inte ha en personlig tro på Honom. Eftersom Bibeln säger att: "Den som tror och blir döpt skall bli frälst” (Markusevangeliet 16:16), och att ”tron kommer av förkunnelsen av Guds ord” (Romarbrevet 10:17, norska Bibeln), skall dopet först ske efter att vederbörande har hört evangeliet och därefter beslutat om han tänker tro på det eller inte. Den som tar emot Jesus Kristus som Frälsare i tro, och önskar att följa Honom av hela sitt hjärta, han kan förberedas för dop. Spädbarnsbestänkning är därför inget dop, utan en människoproducerad tradition som ser vacker ut. Den har sin rot i Augustinus’ arvsyndslära. Han trodde att barnet föddes med synd. Om barnet därför var sjukt, och kunde dö, måste prästen tillkallas i all hast, så att han kunde överösa barnets huvud med vatten. Då trodde man att barnet blev en kristen och att det blev frälst. Detta skick praktiseras fortfarande i dag. Men ett litet barn har inte gjort något galet. Det förstår inte vad som är rätt och vad som är fel. Den förmågan utvecklas gradvis senare. Men Bibeln säger att ”synd är lagbrott” (Första Johannesbrevet 3:4, norska Bibeln), och: ”Den som syndar han skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning” (Hesekiel 18:20). Denna text säger klart att ett barn inte ärver synd från sina föräldrar. Det är först när vi blir så gamla att vi kan förstå skillnaden mellan rätt och fel som vi kan begå synd. Därför har barnen inte något gammalt syndaliv som skall begravas, för de är ännu oskyldiga. Således är barndopet onödigt och obibliskt. (I Gamla Testamentet finns det inga bestämmelser om offer för nyföddas synd. Alltså syndar man ej, genom att födas. Jesus kunde inte ha varit syndfri, om Han ärvt Marias synd. Detsamma gäller oss, vanliga människor: Vi varken ärver våra föräldrars synd, eller syndar i och med att vi föds. Övers. anm.)

Det är en annan sak att barnet utan skuld kommit in i en ond värld och har ärvt föräldrarnas syndiga natur och har samma dom hängande över sig som den, vilken uttalades över Adam efter syndafallet: ”Jord är du, och jord skall du åter bli.’” (Första Moseboken 3:19.) Men så har de inte förkastat det försoningsverk som Kristus har utfört för alla. Hans förtjänst har de därför del i.

Då mödrarna bar barnen fram till Jesus, sade Han till dem att ”Guds rike tillhör sådana… och välsignade dem.” (Markusevangeliet 10:13-16.) Jesus döpte dem icke, men Han välsignade dem. Det bör vi också göra med barnen när de är små.

I spädbarnsbestänkelsen har prästerskapet infört ett skick där faddrarna skall tro för barnet, eftersom barnet saknar egen tro. Bibeln säger: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord” (Romarbrevet 10:17). Barnet förstår inte förkunnelsen och kan därför inte ha en egen tro. Men vi har sett att den som skall döpas måste ha en egen tro. När alltså faddrarna skall tro åt barnet, då blir det alldeles galet. Prästerna och faddrarna menar att barnet skall få sin egen tro senare, när det skall konfirmeras, men det är det ingen garanti för.

Det finns berättelser om att en person blev döpt med hela sitt hus. Då måste det också ha varit barn som blev döpta, säger någon. Men inte vid något av dessa tillfällen står det att det var små barn. Dock står det skrivet att de fick höra förkunnelsen, och de som döptes tog emot tron på Jesus Kristus som Frälsare. Tron måste alltid vara på plats. (Apostlagärningarna 10:44-48; 16:25-34.) I detta sista exempel står det att Paulus talade med fångvaktaren i Filippi och med alla som var i hans hus. De tog emot tron på Gud, och lät sig döpas. I fall det förekom barn där, var de i alla fall så vuxna att Paulus kunde tala Guds Ord till dem, och de kunde tro det ord som de hörde.

Vi har också redan nämnt exemplet med Filippus som predikade evangeliet för dem i Samaria. Bibeln beskriver utfallet: ”Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.” (Apostlagärningarna 8:12.) Berättelsen visar att det måste ha varit en stor del av stadens folk som trodde och blev döpta. Här gavs det ett fint tillfälle att se till att också barnen blev döpta, för säkerligen befann sig små barn ibland alla dessa personer som blev döpta. Men bara ”män och kvinnor” blev döpta. Filippus kände inte till ”barndop”. Detta kom först in i kyrkan några hundra år senare. På kyrkomötet i Nicea år 418 e.Kr. bestämdes följande: ”Var och en som nekar till att nyfödda barn bör döpas… han vare förbannad av Kristus.” Både överösning av vatten på spädbarns huvuden och läran om att små barn skall döpas, har kommit in i kyrkan från hedendomen på samma sätt som läran om själens odödlighet. (Se häftet ”Min bror dog, var är han nu?” på www.endtime.net.)

Länge innan kristendomen blev utbredd i världen, hade hedningarna haft för vana att ösa vatten över barnen när de fick sina namn. Man har funnit denna sed mångenstädes ibland hedningarna. Då avfallet inom den bekännande kristenheten började, blev också detta hedniska skick infört i kyrkan tillsammans med andra bruk och lärosatser. Barndopet har icke sitt ursprung hos Kristus eller apostlarna, utan hos hedendomen och Katolska Kyrkan. Det samma gäller överösningen i stället för det bibliska dopet.

Den danske professorn N. M. Petersen säger: ”Också under hedendomens tid hade flera gamla folkslag som vana, att strax efter födseln ösa vatten på barnet, eller som det kallades: att vattna det… varvid det liksom blev vigt till livet, inlemmat i sin släkt, och helgat till ortens och släktens skyddsgudar. Med detta skick var också namngivningen förbunden.” (”Danmarks historie i hedenold”, København 1855, sidan 336.)
Många tycker det är en vacker sed att låta barnen få denna överösning eller spädbarnsdop. Det verkar högtidligt och ser fint ut, när de små barnen bärs fram iförda vita kjolar under orglars brus, psalmsång och i en vackert pyntad kyrka och inför välklädda människor. Vi tror att många föräldrar och faddrar menar detta uppriktigt och på allvar. Men den saken gör det inte riktigare. Jesus sade: ”Det är riktigt vackert att ni gör Guds bud om intet för att hålla era egna bestämmelser.” (Markusevangeliet 7:9, norska Bibeln.) Likaså ser barndopet vackert ut, men det är bara en ceremoni uppfunnen av människor, som har förträngt det av Gud instiftade dopet. Bestänkelse med vatten på spädbarns huvuden är inträdesbiljetten till Katolska Kyrkan och till avfallna protestantiska kyrkosamfund, därför är det inte så lätt för prästen att ta avstånd från den. Men det är Jesus som är huvudet på kroppen (församlingen). Se Efésierbrevet 4:15-16. Det är Gud som är uppdragsgivaren och vår auktoritet, så när icke armen (prästen) är i samklang med huvudet (Jesus), skall vi hellre följa huvudet (Jesus) än armen (prästen).

Bibeln talar om omdop. (Apostlagärningarna 19:1-6.) Detta skedde efter Pingsthögtiden, där den Helige Ande hade kommit över lärjungarna på ett mäktigt sätt. De nydöpta hade ej undervisats om att den Helige Ande hade kommit, men Paulus lärde dem detta. Paulus sade också till dem: ”’Johannes döpte med omvändelsens dop och uppmanade folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga på Jesus.’” (Apostlagärningarna 19:4.) Dessa nydöpta hade döpts med Johannes’ dop, alltså med samma dop som Jesus Själv, så det var inget fel på själva dopsättet de hade genomgått, men de hade inte fått tillräcklig undervisning om Bibelns sanningar, i synnerhet om den Helige Andes verkan, och det är ju ett viktigt ämne att förstå för den som skall bli döpt, ty Petrus och Johannes hade tidigare sagt att de skulle få den Helige Ande i samband med dopet. (Apostlagärningarna 2:38.) Det fick Jesus också då Han blev döpt av Johannes i Jordan. (Matteusevangeliet 3:16-17.) Då undervisningen var bristfällig härvidlag, anbefallde Paulus att de nydöpta skulle döpas om, när de nu hade fått en fullständig förståelse av evangeliets sanningar, och den Helige Ande kom då över dem. (Apostlagärningarna 19:6.)

Denna berättelse visar fullt klart hur orimligt det är att döpa barn som inte har fått någon undervisning. Då dessa nydöpta måste döpas om, trots att de var troende lärjungar vid sitt första dop, står det klart att de som ingen undervisning fått före sitt dop, som inte haft en egen tro på Jesus Kristus som Frälsare, och som heller inte blivit döpta, utan bara blivit bestänkta med vatten på huvudet, dessa behöver döpas om när de blir omvända och kommer till tro på alla evangeliets sanningar.
Spädbarnsbestänkelse eller spädbarnsdop eller överösning med vatten över spädbarns huvuden är inget bibliskt dop, utan en mänsklig tradition. Därför bör alla troende som har fått detta ”spädbarnsdop”, utan eget val och utan egen tro, ta bibliskt dop.

Alla tidens tecken visar att tidpunkten för Kristi ankomst är nära. Skall Guds folk bli ”en hjord och en herde” (Johannesevangeliet 10:16), måste det ske genom att alla hör Jesu röst och följer i Hans fotspår. De som vägrar att höra Jesu röst och följa Honom, de ligger dårligt till. Jesus säger: ”Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.” (Johannesevangeliet 10:27.)

Den som döps skall döpas i enlighet med Jesu tro. Den etiopiske hovmannen for hem till sitt land, efter att han hade blivit döpt (Apostlagärningarna 8:39), medan de som blev döpta av Petrus och Johannes inlemmades i församlingen, eller förenades med de andra troende. (Apostlagärningarna 2:41, 47.) Bibeln säger också att Guds trofasta barn kommer att ”hålla Guds bud och ha Jesu tro.” (Uppenbarelseboken 14:12, norska Bibeln.) När den Helige Ande verkar i människors liv, framträder Andens frukt (Galaterbrevet 5:22.) Gärningarna kommer som en frukt av tron (Jakobsbrevet 2:17). Jesus säger: ”Om ni älskar mig, då håller ni mina bud.” (Johannesevangeliet 14:15, norska Bibeln.) När Herren är med, då kan vi vara Hans trofasta vittnen. Då håller vi icke ljuset för oss själva, utan sprider det till andra med glädje! Måtte Du erfara denna frihet och glädje!

Somliga vill inte låta döpa sig för att de tycker att det är en så allvarlig och helig handling och de känner sig ovärdiga. Men när man känner sig ovärdig, och enbart litar på Jesu värdighet som tillräknas personen oförtjänt, då är man redo för dop. Låt inte Din ovärdighet hindra Dig. När Du ödmjukar Dig inför Jesus och tar emot Hans nåd och frälsning i tro, då litar Du inte på Dig själv, utan på Jesus. ”Ja, den som vill, må han ta emot livets vatten för intet.” (Uppenbarelseboken 22:17.) Vi måste gripa tag om frälsningen i tro. Vi måste gripa tag i frälsningen med glädje. Vi måste visa att vi har lagt syndabördan på Jesus, begravt den i vattnet och att vi står upp till ett nytt liv med Kristus. Jesus har gett oss befallning om att ingå denna sunda samvetspakt med Honom, så varför skall Du tveka? Då Paulus förföljde Jesu lärjungar i den första kristna församlingen, stoppade Jesus honom på vägen mot Damaskus. Där och då fick Paulus sin omvändelse. Paulus berättar så om vad som vidare hände: ”Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, kom till mig och ställde sig vid min sida och sade till mig: Saul, min broder, du får din syn igen! Och i samma ögonblick kunde jag se honom. Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. Ty du skall vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. Och nu, varför tvekar du? Stå upp och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans [Herrens] namn.” (Apostlagärningarna 22:4-16.) Och Paulus väntade icke. Då han hörde att dopet ingick i syndens borttvättande, stod han strax upp och blev döpt.

Käre vän, vad väntar Du på? Chansar Du på att Gud är så nådig att Han ser litet mellan fingrarna med Dig, så att Du kommer in i Guds rike utan att följa Guds order? Tror Du inte att Gud är så noga? Tror Du att Han godtar att Du stjäl litet, bara det inte är så mycket? Eller att Du ljuger litet, bara Du gör det så att andra inte märker det? Nej, käre vän, när Gud har sagt något är det bäst att följa det. Det är Han som är Skaparen, det är Han som har bestämt reglerna för Sina skapade varelser. Vi är skyldiga att följa Honom. Han har gett oss livet, alla våra sinnen och allt det fina i naturen. Han har gett oss framtid och hopp. I dag är frälsningens dag, käre vän, vänta därför inte med att be om kraft till att följa Jesus hela vägen. (Uppenbarelseboken 14:5-6.) Måtte Ditt beslut om att följa Herren innebära frälsning för Dig!

Konfirmation

Konfirmationen infördes av Katolska Kyrkan på 1200-talet. Då var det så att den som inte gick och läste, som det hette, den måste i vissa fall betala böter. Luther avskaffade konfirmationen, och den blev först införd i många länder långt efter Luthers tid. I Norge infördes den 1736.

Konfirmation kommer av det latinska ordet confirmare, som betyder att stadfästa och bekräfta. Barnet skall stadfästa eller upprepa en tro eller en dopspakt som det inte har valt självt. Det var ju självt ovetande om det då det som barn bars fram i kyrkan. Men konfirmationen är också en katolsk uppfinning. Luther kallade konfirmationen för ett apspektakel och pajaskonster. Han menade att de apade efter varandra och gav varandra ett löfte som de i längden alls inte kunde hålla. Många som låter konfirmera sig, eller går och läser, har ingen egen tro på Jesus Kristus som världens Frälsare. Bara det visar att konfirmationen icke håller måttet. Konfirmationen är en katolsk och obiblisk tradition, precis som vattenbestänkelsen på barnets huvud. Människor har gjort detta till en imitation av Bibelns dop. Det är på det viset Djävulen hela tiden arbetar. Han försöker att åstadkomma efterapningar till Jesu lära. ”Spädbarnsdop" och konfirmation är traditioner införda av människor, och saknar rötter i Bibeln.

Några exempel på dop

Vi har många exempel på dop i Bibeln. Då Filippus förkunnade evangeliet om Jesus för den etiopiske hovmannen, sade hovmannen till Filippus: ”’Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?’ Filippus sade till honom: ’Om du tror av hela ditt hjärta, kan det ske.’ Hovmannen svarade: ’Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.’ Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.” (Apostlagärningarna 8:26-38.)

Då Filippus förkunnade evangeliet i Samaria, var det många som tog emot budskapet. Bibeln omtalar för oss även utfallet av Filippus’ förkunnelse där: ”Men när de nu trodde på Filippus som predikade evangelium om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes de, både män och kvinnor.” (Apostlagärningarna 8:12.)

Strax efter Pingstdagen trädde Petrus och de andra apostlarna fram och sade: ”Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias.’ När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ’Bröder, vad skall vi göra?’ Petrus svarade dem: ’Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den Helige Ande som gåva.” (Apostlagärningarna 2:36-38.)

Då Johannes Döparen trädde fram i öknen, ropade han ut till folket: ”’Omvänd er, ty himmelriket är nära.’ … och de bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.” (Matteusevangeliet 3:2, 6.)

Vi ser att omvändelse, insikt om och bekännelse av synd… samt att den enskilde i tro tar emot budskapet om Jesus Kristus som Frälsare, föregår dopet. Omvändelse och tro är därför två betingelser som måste uppfyllas hos den döpte, i fall dopet skall göra sin frälsande gärning hos honom. Ett litet spädbarn har ingenting att omvända sig ifrån, för det förstår inte skillnaden på rätt och fel, och det vet heller inte vad som är synd, så att det kan inse sin synd och vända sig bort från synden.
Bibeln säger att det är ”en Herre, en tro och ett dop”. (Efésierbrevet 4:5.) Därför är det bara ett dop, Bibelns dop, trons dop, där den troende begravs i vattnet och står upp till ett nytt liv med Kristus. Om Du inte har tagit detta dop, bör Du följa i Jesu fotspår. Han blev döpt i Jordanfloden, trots att Han inte behövde döpas, men Han gjorde det för att uppfylla all rättfärdighet. (Matteusevangeliet 3:17.) Han gjorde det som en förebild för oss, för att vi skall vandra i Hans fotspår. (Första Petrusbrevet 2:21.)

Käre vän, Bibeln gör det helt klart att Jesu dop, Bibelns dop, trons dop är av väsentlig betydelse. Bibeln säger: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst”. (Markusevangeliet 16:16.) När vi av hela vårt hjärta har tagit emot Jesu tro – den tron som Jesus hade – är vi klara för dop. I Jakobs Brevs 4. kapitel och 17. vers står det: ”Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.” Detta gäller också med avseende på dopet. Om Du utifrån Guds ord har sett att trons dop är rätt, och inte är döpt med detta dop, bör Du kontakta en förkunnare/pastor som predikar Jesu tro, så att detta kan låta sig göra.

Jesus sade några tankeväckande ord till Nikodemus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och ande, kan inte komma in i Guds rike.” (Johannesevangeliet 3:3-6, norska Bibeln.) Denna berättelse förtäljer vidare att det är den Helige Ande som stadigt manar oss att säga «ja» till Jesus och följa Honom. Jesus illustrerar det så här: ”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.” (Johannesevangeliet 3:8.)

Den Helige Andes verkningar på människohjärtat kan liknas vid vinden, de är osynliga, men verkningarna kan tydligt uppfattas och märkas. Den pånyttfödande kraft som ingen människa kan se, frambringar likväl nytt liv i själen; den skapar en ny människa i Guds avbild. Låt oss öppna upp för Guds kraft i våra liv. Då blir vårt liv helt förändrat. Då blir vi tjänare i stället för härskare, då blir vi barmhärtiga i stället för avvisande, då blir vi kärleksfulla i stället för hatfyllda, då blir vi vänliga i stället for krigiska… och så kunde vi fortsätta. Så är den Helige Ande, Han verkar i oss till att vilja och handla efter Guds välbehag. (Filipperbrevet 2:13.) Käre vän, stå icke den Helige Ande emot, utan inbjud Honom till att komma in i Ditt liv. Då kommer alla människor att se att något radikalt, något fantastiskt fint har skett med Ditt liv. Det är på det viset vi blir goda vittnen för Jesus.

Med vänlig hälsning
Abel och Bente Struksnes